FSC och PEFC är ledande organisationer som utvecklar standarder för uthålligt skogsbruk. Dessa balanserar och tar hänsyn till produktion, miljö och sociala aspekter kopplade till skogsbruk och handel med skogsprodukter.

Gruppcertifiering hos Prosilva

En skogsbrukare kan välja att vara direkt- eller gruppcertifierad. HT Skogar har valt att gå in som medlem i Skogscertifiering Prosilva AB:s paraply för gruppcertifierade skogsägare och verkar därmed inom ramarna för Prosilvas skogsbrukscertifikat.
Prosilva har följande certifikat- och licensnummer:

• FSC-certifikatnummer: SAI-FM/COC-010734
• FSC-varumärkeslicensnummer: FSC-C105738
• PEFC-certifikatnummer: 1700081-02
• PEFC-logolicensnummer: PEFC/05-22-19

Mer information om Prosilvas certifikat och Hällefors Tierp Skogars certifikat återfinns på Prosilvas webbplats. Frågor och synpunkter på Hällefors Tierp Skogars certifikat och skogsbruk kan lämnas till oss, se Kontakt .

Information om paraplyorganisationen och gruppen finns också på FSCs databas, https://info.fsc.org/

Ansvar som certifierad skogsbrukare

Som certifierad skogsägare åtar sig Hällefors Tierp Skogar att bedriva skogsbruket i enlighet med de krav som specificeras i FSC:s och PEFC:s skogsbruksstandarder.

Ekologisk landskapsplanering

Den ekologiska landskapsplaneringen (ELP) utgör grunden för de strategiska vägvalen inom naturvårdsarbetet på skogsinnehavet. Utgångspunkten för ELP-arbetet är att planera naturvårdsinsatserna utifrån befintlig kunskap om förekommande naturvärden på ett sådant sätt att naturvårdsnyttan optimeras vid de olika insatser som genomförs.

Kärnan i detta arbete är det utpekade ”ekologiska landskapen”, vars avgränsning motiveras med hjälp av en kombination av geografi och naturvårdsbiologisk analys.  I dessa landskap anpassas naturvårdsambitionernas omfattning och inriktning utifrån de värden som identifierats. Utöver renodlade hänsynsinsatser i form av frivilliga avsättningar och naturvårdande skötselåtgärder kan även olika aspekter av det skogliga skötselprogrammet anpassas såsom exempelvis avseende trädslagsfördelning samt föryngringsform i produktionsbestånden.

Följande datakällor har konsulterats under upprättandet av planerna:

• SGU jordartskarta
• VISS vattenkartor
• Skogens Pärlor och Skyddad Natur för info om värdekärnor, skyddsvärda vatten, vattenskyddsområden, skyddsvärda myrar mm
• Förekomst av befintliga värdetrakter
• RIS- habitatklassad areal enligt habitatdirektivet
• Handlingsplaner för grön infrastruktur efter förekomst av spridningsbarriärer
• Strategier för formellt skydd på länsnivå-info om värdetrakter samt utpekade miljövärden
• Global Forest Watch för HCV

Mot bakgrund av dokumentgranskning samt de analyser som beskrivits ovan har följande tre ekologiska landskap identifierats.

1. Nedre Dalälvens lövrika älv-skogslandskap

ELP-klassificering: Värdelandskap

Allmänt

Landskapet utgörs av naturligt lövträdsrika barrskogar och lövdominerade skogar i anslutning till nedre Dalälven samt Tämnaren. Runt Nedre Dalälven har det historiskt funnits stora skogsområden som präglas av översvämningar. I vissa delar översvämmas nära hälften av skogsmarken regelbundet om älven får flöda naturligt. Dessa skogar präglas av en odlingshistoria som bland annat ängar och lövträdsbärande betesmarker vittnar om. Dominerande jordarter i området är morän med förekomst av isälvsavlagringar längs åarna och torvmark i anslutning till myrområden. Fläckvis förekommer områden med mer lättdränerade, postglaciala, sediment såsom sand eller grus såsom exempelvis i området mellan Kerstinbo-Sevallbo samt i ett område söder och väster om Tärnsjö. Svämlövskogarna vid Dalälven är i regel mycket artrika. Här finns många lavar, som till exempel gelélavar och skinnlavar. Här finns alla Sveriges hackspettsarter. Svämlövskogen är mer eller mindre rik på ädellövträd och har en del gemensamt med ädellövskogen och aspskogar. I Båtforsområdet gränsar den ofta direkt mot barrdominerad naturskog på de torrare markerna. Området är nationellt erkänt som en hotspot för biodiversitet och utgör bland annat kärnområde för flera ÅGP-arter bland annat vitryggig hackspett och flera vedlevande skalbaggar knutna till asp. Utöver svämskogar förekommer även rikligt med mindre, mer eller mindre temporära våtmarker sk glupar i landskapet, ofta på blockrik mark. En glup är en öppen sänka med underjordisk avrinning, där vattennivån snabbt stiger vid häftiga regn och snösmältning, men där vattnet sedan hastigt rinner undan igen. Skogen närmast glupen blir ett lövdominerat bryn, inte sällan med grova ädellövträd eller asp.

Nedre Dalälven är vidare av särskild betydelse för fiskarter som lax, harr, öring och asp, vilka nyttjar framkomliga delar av älven för fortplantning och föryngring. Det finns dock flera vandringshinder längs nedre Dalälven som försämrar möjligheterna för fiskpopulationerna att nå sina naturliga fortplantningsområden. Naturreservatet och tillika Natura 2000-området Båtfors utgör ett av de större områdena med svämpåverkade miljöer, men där vattenregleringen har en negativ påverkan på dynamiken i området och därmed även för arternas förutsättningar att finnas kvar. I den västra delen av området ansluter Färnebofjärdens nationalpark.

Tämnaren är klassat som ett värdefullt vatten av Naturvårdsverket och är utpekat som Natura 2000-område och bildar tillsammans med Tämnarån en särskild värdetrakt för värdefulla vatten miljöer.  Flera naturreservat finns inom värdetrakten. Delar av stränderna längs Tämnaren och Tämnarån hyser höga värden knutna till översvämmade lövrika skogar.

Innehavet inom landskapet angränsar till andra större markägare såsom ex Gysinge Skog AB, med vilka framtida planering av strategisk naturvårdsinriktning med fördel kan ske.

Prioriterade naturvärden inom landskapet:

Inom landskapet ska lövrika, särskilt asp och alrika, biotoper med rikligt inslag av död lövved generellt sett alltid prioriteras inom arbetet med frivilliga avsättningar. Särskilt skyddsvärda biotoptyper är olika typer av svämskogsmiljöer i direkt anslutning till Nedre Dalälven samt barrblandskog med inslag av asp och sälg.

Områden med befintligt naturvårdsavtal för skydd och skötsel av vitryggig hackspett ska skötas mot befintlig målbild i enlighet med eventuellt förekommande beslutade handlingsplaner inom vitryggsprojektets samverkansgrupp.

Förekomst av HCV-områden:

De delar av Nedre Dalälven som pekats ut sedan tidigare av myndigheterna (Båtfors-Untran, respektive Färnebofjärden) kan beskrivas som två områden som uppfyller kraven för HCV kategori 1,3. Flera olika vattenskyddsområden förekommer inom landskapet, exempelvis vid Söderfors och Österfärnebo.

Förekomst av främmande trädslag:

Inom landskapet förekommer inga främmande trädslag.

Förekomst av äldre skogsbestånd:

ca 1,3% av arealen består av skog äldre än 120 år.

Förekomst av omvandlad mark/plantageskog:

Mark som omvandlats till annat ändamål samt första generationens skog på tidigare åkermark utgör ca 0,4 % (skog anlagd efter sjösänkningsföretag).

Prioriterade bevarandeåtgärder inom landskapet:

Strategisk nivå:

• Inom området kan med fördel lövdominerad skog (produktionsskog) allokeras, särskilt i anslutning till lövrika värdekärnor, på marker med naturligt god lövpotential. I övriga barrdominerade bestånd med naturgivna förutsättningar för löv rekommenderas en generellt hög lövambition om ca 20%. Att öka lövandelen i PG-PF bestånden runt lövrika avsättningar skapar en mjukare övergång mot den barrdominerade skogen och förbättrar förutsättningarna för långsiktig överlevnad av lövassocierad mångfald i värdekärnorna.
• Strategisk samplanering med Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen samt angränsande större markägare kan med fördel ske med lämpliga intervall för att undersöka möjligheten till koordinerade insatser mot gemensamt utpekade naturvärden, såsom ex NS skötsel i lövrika biotoper ex vitryggsområden. Positiva effekter kan förväntas om riktade insatser kan sättas in av flera aktörer för exempelvis nyskapande av livsmiljöer/nyckelelement i landskapet.
• Skapa ekologiska korridorer. I området mellan Tämnaren och Söderfors bör särskilda åtgärder övervägas i syfte att underlätta spridning. Denna typ av satsning kan koordineras med angränsande markägare. De båda områdena utgörs av biologiska hotspots för lövassocierad mångfald. Genom att anpassa nuvarande skötsel exempelvis i form av ökad lövinslag och ökad skiktning i barrbestånden, förstärkta kantzoner längs vattendrag, samt genom placering av lövdominerade bestånd i denna zon kan spridning underlättas.

Operativ nivå:

• I samband med avveckling och föryngring av granåkerplanteringar eller i övrigt rena granbestånd på frisk till fuktig mark särskild hänsyn tas vid plantering till fuktiga områden, vattennära zoner, exponerade bryn eller andra miljöer där naturlig lövföryngring kan förväntas. All trädformig asp och rönn ska lämnas och värnas vid ungskogs-och underväxtröjning samt vid gallringsåtgärder.
• Naturvårdshänsynen vid gallring och föryngringsavverkning anpassas mot och särskilt gynna asp och andra triviallövrika biotoper. I PG bestånd innebär detta att lämnande av högstubbar och utvecklingsträd ska utgöras av lövträd såsom asp, al och björk samt att lövrika kantzoner lämnas i sin helhet mot vattendrag, oavsett längd, i barrdominerade bestånd. Vidare gäller att alla triviala lövrika sumpskogar såsom surdråg som ansluter till vatten (inom 500 m) lämnas.
• I asprika PF bestånd gäller särskilda rekommendationer för naturvårdshänsynens inriktning.
• Gynna och utveckla lövträdsrika kantzoner mot glupar, gärna i samband med gallring och röjningsåtgärder.
• Värna om alla förekomster av ädellövträd vid alla skötselåtgärder

Ansvarsarter:

Mindre hackspett, Aspvedbock, Vitryggig hackspett

2. Mellersta Bergslagens barrskogar

ELP-klassificering: Brist-utvecklingslandskap

Allmänt

Landskapet sträcker sig från sjön Halvarsnoren i söder vid kommungränsen mellan Hällefors och Nora kommuner och upp till Övre Sävälven i norr vid dalagränsen. Skogen utgörs till stor del av historiskt hårt brukad skog och andelen värdekärnor är relativt låg bortsett från nordöstra delen av landskapet. Spåren efter den mycket omfattande kolningsepokens aktiviteter är frekvent förekommande i hela landskapet med kolbottnar och tillhörande kojruiner. Berggrunden domineras av olika sura bergarter såsom granit under ett mestadels homogent jordartstäcke av morän. Inga utpräglade kalk-eller grönstensområden förekommer. Landskapet är sjörikt och småkuperat och särskilt i den södra delen förekommer större sjösystem såsom ex Norr- och Sörälgen runt samhällena Hällefors-Grythyttan. Två delområden med högre naturvärden förekommer inom landskapet; dels Nittälvens dalgång med hög andel äldre sedimentbarrskog med naturvärden samt Kindlahöjden, ett grandominerat större område sydväst om Hjulsjö med höga naturvärden kopplade till strukturrik äldre granskog. I övrigt saknas uttalade naturvärden i området. De båda områdena är utpekade i handlingsplanen för Grön Infrastruktur som tagits fram av Länsstyrelsen i Örebro län.

I landskapets norra del förekommer några av Örebro läns finaste älv-strandskogsmiljöer koncentrerade till de båda stora naturreservaten Nedre Sävälven samt Nittälven. I anslutning till dessa båda älvsystem förekommer äldre naturskogsartad barrskog. Historiska spår av bränder förekommer här mer frekvent än någon annanstans i länet.

Prioriterade naturvärden inom landskapet:

Lövrika strandmiljöer längs älvarna och sedimentbarrskog primärt av typen sandtallskog bör särskilt uppmärksammas. Historiska spår av bränder förekommer i området.  Området hyser för länet goda förutsättningar för att kunna upprätthålla livskraftiga stammar av skogshöns något som exempelvis kan beaktas i PG-PF beståndens generellhänsyn med ökad ambition avseende kantzonsmiljöer kring våtmarker och sjöar.

Förekomst av HCV områden: Inga kända HCV områden knutna till klasserna HCV 1,3 förekommer i landskapet. Flera vattenskyddsområden förekommer i området såsom ex runt Lokadalen och Hällefors.

Förekomst av främmande trädslag:

Cirka 1 % av volymen består av planterad contorta (ca 100 000 m3).

Förekomst av äldre skogsbestånd:

ca 0,7 % av arealen består av skog äldre än 140 år.

Förekomst av omvandlad mark/plantageskog:

Ingen förekomst.

Prioriterade bevarandeåtgärder inom landskapet:

Strategisk nivå:

• Överväg en riktad inventeringar för att identifiera förekomster av skogliga värdekärnor av typen äldre sandtallskog i områden med sandiga-grusiga jordarter runt Nittälven samt norr om Hällefors. Sådana inventeringar bör genomföras under hösten för att kunna identifiera eventuella värdehöjande artfynd av marksvampar och kan med fördel utföras i samråd med skogsstyrelsens experter.
• Undersök möjlighet till att utföra naturvårdsbränning på lämpliga områden.
• Beakta möjlighet till skapande av skogliga våtmarker.
• I anslutning till Kindlahöjdens delområde (inom 5 km) kan med fördel mängden död ved öka i produktionsskogen.
• Befintliga områden med vitryggsavtal sköts enligt fastslagen handlingsplan i samråd med nationella vitryggsprojektet.

Operativ nivå:

• Värna om naturligt lövträdsrika kantzoner längs med de avsnitt av Nittälven och Övre Sävälven som omges av produktionsskog.
• Skapa gynnsamma förhållanden för PG-PF bestånd av typen sandtallskog genom riktade åtgärder för att gynna glesa tunna humusskikt.
• Skapa goda förutsättningar för bestånden av skogshöns genom att gynna blåbärsris i gallringsskog, ta särskild hänsyn till fuktiga myrkanter samt skiktade sumpskogar.

Ansvarsarter:

Mosippa, tjäder, spillkråka

3. Norra Upplands ås-och kalkbarrskog

ELP-klassificering: Potentiallandskap

Allmänt:

Landskap i norra Uppland och som innefattar innehavet från Österbybruk i söder upp till Marma i norr. Området utgörs av låglänt barr- och barrblandskog som bryts upp av myr- och odlingsmark. Skogarna utgörs till största delen av relativt sett hårt skött produktionsskog som historiskt fått tjäna som råvarubas för träkolsframställning åt närliggande järnbruket i Strömsberg. Geografiskt avgränsas landskapet i väster av E4 som skiljer landskapet från det ekologiska landskapet ”Nedre Dalälven”.

Området mellan Skärplinge och Tierp betraktas som en hotspot för arter knutna till kalkbarrskog och åsbarrskog enligt en särskild analys genomförda av Länsstyrelsen i Uppsala län (Länsstyrelsens meddelande 2015:3).  Skogsmarken växer här på kalkrik moränjord, som gynnar en särskild flora vilken skiljer sig från vanliga barrskogar på sura jordarter. Olika orkidéarter och marklevande svampar är karaktäristiska för kalkbarrskogarna. Många av kalbarrskogens naturvärden är beroende av att det sker småskaliga störningar i markskiktet som förhindrar uppbyggnad av humusskiktet. Småskaliga störningar i kombination med förekomsten av öppnare partier i skogen med högre ljusinsläpp skapar särskilt artrika växt-och djursamhällen i kalkbarrskogen.

Området mellan Marma och Västland utgör en skoglig värdetrakt för åsbarrskog som är en regionalt ovanlig skogstyp.  Områdets västra del ligger inom ett militärt övningsområde, Marma skjutfält. Här löper Uppsalaåsen i nord-sydlig riktning, parallellt med Dalälven. Åsen mellan Ambricka och Tensmyra bildar landskapets högsta delar med en nivå på 50 m.ö.h. I anslutning till åsen är vissa partier täckta med ursvallad sand, bl.a. vid Marma hed. Sandheden och åsen är till stora delar bevuxen med tallskog i varierad ålder. Här förekommer naturtypen åsbarrskog. Små bränder, troligen orsakade av militära aktiviteter, förekommer då och då i tallskogen, vilket gynnat vissa brandberoende insektsarter och mosippa. Längre österut får skogsmarken annan karaktär med biotoper såsom rikkärr, sumpskogar, naturskogsartade barrbestånd och örtrika kalkbarrskogar.

Centralt i landskapet rinner Tämnarån, utpekad som en värdetrakt för värdefulla vattendrag  av Länsstyrelsen i Uppsala län. Trots de många ingreppen anses ån, som är Sveriges nordligaste lerslättså, i ett nationellt perspektiv  vara ett måttligt påverkat vattendrag. Strömmande partier förekommer på ett flertal ställen i huvudfåran, dock oftast nedströms de många dämmena. I de partier där åraviner bildats finns dammanläggningar som utnyttjas för elenergiproduktion. Dessutom finns ett antal verksdämmen eller före detta verksdämmen. Ett omlöp för fisk finns förbi dämmena i Karlholm. Ett större biflöde, Sandbyån/Kårbobäcken, finns i åns nedre delar. Bäcken är påverkad av flottning och markavvattning men håller ett av få öringbestånd i länet. Vid Tierps kyrkby mynnar biflödet i den i de nedre delarna morfologiskt opåverkade Enstabäcken. Delar av stränderna längs Tämnarån hyser höga värden knutna till översvämmade lövrika skogar. I landskapets sydöstra hörn ansluter de stora myrkomplexen Florarna och Stormossen – Drängmossen.

Prioriterade naturvärden inom landskapet:

Äldre grandominerad kalkbarrskog, olika åsbarrskogsbiotoper med blottad sand och äldre träd (ofta tall). I viss utsträckning även lövrika (aldominerade) sumpskogar på kalkrik mark.

Förekomst av HCV områden:

 Inga utpekade HCV 1,3 -områden förekommer. Vattenskyddsområden förekommer i anslutning till Tämnarån.  Tämnarån är utpekad som värdetrakt för värdefulla vattendrag av Länsstyrelsen i Uppsala län.

Förekomst av främmande trädslag:

Inom eller nära angränsande till landskapet finns en mindre areal åkermark planterad med Poppel. Totalt uppgår planteringarna till ca 90 ha.

Förekomst av äldre skogsbestånd:

ca 1,3% av arealen består av skog äldre än 120 år.

Förekomst av omvandlad mark/plantageskog:

Mark som omvandlats till annat ändamål samt första generationens skog på tidigare åkermark utgör 0,3 procent (poppel på åkermark).

Prioriterade bevarandeåtgärder inom landskapet:

Strategisk nivå:

• Kartläggning av återstående skyddsvärda bestånd med äldre kalkbarrskog samt åsbarrskog gärna kompletterat med riktade inventeringar av marksvamp.
• I samverkan med andra aktörer inom sektorn verkar för utveckling av skötselmetoder anpassade för kalkbarrskog med småskalig markstörning och luckhuggning som exempel på inslag.
• Överväga hyggesfria metoder i äldre PG-PF bestånd med gran på kalkrik mark

Operativ nivå:

• Värna och skydda äldre naturvärdesträd av gran i äldre PG-PF bestånd på kalkrik mark. Äldre granar i sådana bestånd hyser ofta flera arter mykorrhizasvamp knutna till sig. Detta kan medföra att utvecklingsträd behöver lämnas för att skapa lämpligt skyddszon mot sådana grupper.
• Värna om skiktning och beståndsvariation i gallringsskog på kalkrik mark. I PF bestånd kan beståndsskötseln med fördel utföras i syfte att efterlikna en beståndsstruktur som påminner om betespräglad skog med partier med luckor och vissa mer täta, ogallrade delar.
• Särskilt gynna och prioritera lövsumpskogar och lövrika, och-eller skiktade kantzonsmiljöer i anslutning till det större våtmarksområdena Florarna-Stormossen

Ansvarsarter:

Violgubbe, Taggsvamp, Bombmurkla, Mosippa, Reliktbock, Aspfjädermossa

Övergripande lokalisering av ekologiska landskap på innehavet

Naturvårdsavsättningar

Certifieringsstandarderna kräver skogsbrukare undantar minst 5% av den produktiva skogsmarken från skogsbruk med annat syfte än att stärka naturvärdena. Detta sker genom så kallade naturvårdsavsättningar. Här ingår även nyckelbiotoper.

På HT Skogars markinnehav återfinns naturvårdsavsättningarna (2019-02-18) på följande platser:

Avsättningar Hällefors
Avsättningar Tierp

Skogar med höga bevarandevärden

FSC:s skogsbruksstandard pekar ut skogar med höga bevarandevärden. På HT Skogars markinnehav är det endast skog inom vattenskyddsområden som kan kategoriseras som sådana. För att bevara och skydda vattentäkter från skador följer HT Skogars kontrakterade avverkningsorganisationer lokala föreskrifter och de rutiner som de har utarbetat för skogsbruksåtgärder inom vattenskyddsområden.